Leo kom till oss när han var ett år. Hundar ska ha två års doftminne och det rådde inga tvivel om att Dorris och Marrón kände igen Leo när han kom hit första dagen.
Leo och Marrón fann varandra direkt och har busat den dess. Dorris är extra pysslig med Leo, tvättar både här och där och det tycker Leo är kalas för då slipper han ju å tänka på det.

Pinnar det är livet det. På min och Leos första promenad fick han syn på en snöstake (en så'n där orange ni vet) och den skulle han ha med sig hem. Så fort han får tillfälle smiter han med in i vedförrådet och släpar ut vedträ efter vedträ.
Allt som går att bära är bra. Kommer det hem någon så ska han ta något (helst någons sko) och bära omkring samtidigt som han låter som en bil med trasig starmotor.
Till skillnad från Syster Yster biter inte Leo sönder något utan bär bara omkring allt. Det betyder ju för den delen inte att han lämnar tillbaka det på sin plats och man kan hitta sockar och eventuellt underkläder under en buske i trädgården om man har tur.