Marrón var självständig redan som valp. Tidigt tog hon sig över valphagen och knallade ut till Tina i köket eller grejade med något annat på vägen. Hon tänkte inte sitta inne i någon jäkla valphage när det fanns så mycket roligare saker ute i stora världen.

Denna självständighet har hängt kvar. Hon är inte på något sätt osocial men vill ingen hänga med så grejar hon själv.
Greja innebär oftast att gräva om rabatter eller göra stora hål i gräsmattan. Lökväxter sitter inte längre på sin plats sedan Marrón flyttade in. De har nu mer en ganska så osymetrisk plasering i hela trädgården och man vet aldrig var tulpanerna och påskliljorna blommar från år till år.
Husses drivbänkar får sig en omgång om inte glasluckan är för och då har man tur om morötterna kommer upp samma år.

Aldrig har en hund käkat sönder så mycket saker som Marrón har gjort. Hon har tuggat sönder fler skor än vad alla våra sju hundar gemensamt har gjort.
Mina glasögon, en porslinsljusstake, vattenkannor i plast (förbrukningsvara i vårat hem) samt en bok (lånad dessutom).
Men hon kommer undan med allt för hon är ju våran lilla pudding.

Vad! ... kan man inte få vila i fred!