Dorris finns inte med oss längre - saknaden är stor men vi minns henne med många glada minnen. Alla tokigheter hon gjorde och så många skratt vi fått med henne.
Samt att hon gav oss sex valpar varav två bor kvar hos oss.

Dorris var våran femte leonberger i ordningen och vi hade en önskan om att få en kull valpar efter henne. Men vi satt ju inte inne med kunskap i ämnet så vi frågade Tina på BuffyBear's kennel om hon ville hjälpa oss.

Jag har fått många komentarer om det inte var jobbigt att lämna bort Dorris i så många veckor men jag fick ju vara delaktig hela tiden och så har vi ett gott förhållande till Tina och hennes familj så det har aldrig varit några problem. Det känndes tvärt om mycket tryggt att Tina ville ha valparna hemma hos sig och Dorris kände ju också familjen väl.
Men jag poängterar hur viktigt det är att skriva ett riktigt kontrakt! Det är för alla parters bästa.
I detta läget tänkte jag på Dorris bästa.

Dorris flyttade hem till Tina en vecka innan beräknad nedkomst och Dorris var duktig nog att föda sina valpar under dagtid!
Den 22 februari 2007 fick hon sex välskapta valpar som hon skötte precis som hon skulle.

Dorris var en hund med humor och vi har skrattat många gånger åt hennes knasigheter.
Hon har väldigt många och konstiga sovstilar, gärna upp och ner i en böjd knepig ställning.
Sen kan man tro att hon hade studsbollar i tassarna för hon studsade ständigt omkring (om hon inte sov då).
Vid flera tillfällen sågs hon göra fula miner...

Favoritplatsen