PANTER...

...det är jag det!
Och jag är ju då KATT i det här huset då!
Det kan ju ha sina för och nakdelar och till fördelarna hör väl att jag har en egen in och utgång i källaren - kommer och går med andra ord som jag vill. Min ingång går ju inte att jämföra med Grand Hotells ingång men jag bestämmer ju som sagt när jag vill gå ut.

Det här är Ida och hon bodde här när jag flyttade in - Hon gillade aldrig mig. Det syns nästan, riktig blängsylta! Gammal va hon oxå...
Det bodde även en (gluäägh) (huuu) hund här när jag flyttade in. Dorris! En sån där hyperhurtig Leonberger. Hon gick väl an i början men sen ynglade eländet av sig och in flyttade det en överaktiverad SNORVALP (Marrón, har ni hört så fjantigt). Fullständigt tappad, se här bara...

fastna i en buske!
I mina dagliga rutiner ingår först och främst Morgonost! Jag ska ha ost på morgonen och här har sk Husmor glömt av att ge mig den. Då får man påminna!

Se bara hur hon glufsar i sig (förvisso en äggmacka)!
Skamlöst!
Förövrigt bestämmer jag rätt mycket. Jag sover tillexempel precis vart jag finner lämplig plats för stunden.



Det händer att jag är ute längre stunder och då brukar jag ta en sväng på MINA stenmurar! Men det gäller mest under våren när jag är ute och konculterar. Jag har en så'n där firma där jag tar emot kärlekskranka katter som saknar partner. Men det är mest i välgörenhetssyfte för det inbringar inga stora inkomster. Det händer att man får ett "Tack".
Det är ju mer än man får här hemma. Jaja, mat får jag, det ser jag som en självklarhet men titta vad jag får äta på!

Förnedrande!
Jag har konstant en hundnäsa i häcken när jag ska äta och här står det SPIK på bänken DÄR JAG SKA GÅ! Tror dom att jag är fakir.

Hur som helst, när jag, Primadonnan (Dorris) och Marrón hade gjort upp om hur saker och ting skulle vara här så kommer nästa kalldusch. När Marrón har växt till sig lite och det känns relativt fridfullt tar dom hem nästa mardröm! LEO - JÄTTENALLEN!
Jag saknar ord, hur stort tålamod tror de att jag har...
Enda fördelen är att han är fullständigt förvirrad, lättlurad som få. Fast han är fruktansvärt klumpig så man får vara uppmärksam i hans närvaro, annars kan man bli mos under hans gigantiska fötter.
Fördelen med Leo är egentligen att han är ganska nöjd bara han får nått instoppat i munnen. Man hade ju önskat att han varit lite tystare men det är bara att ta fram den största kudden man har så fungerar det lite som en ljuddämpare.
I min ungdom (6 till 12 månader) utförde jag lite idrott. Jag stretchade för att hålla mig i trim

men nu är jag ju bara konsulent och behöver inte göra mig till för tjejerna så nu slappar jag mest. Om sanningen ska fram känns det rätt lungt att bara vara en "det" även om jag hade vissa åsikter om det innan damen i huset tryckte in mig i en transportbur och lämnade av mig hos veterinären. Tur det finns narkos...
Ja, jag och Leo har diskuterat saken (han har ju oxå blitt av med sina) och vi tycker samma! Rätt gôtt att slippa bry sig.
Här är jag och mina systrar. Buffy och Tiger, de finns tyvärr inte längre men vi hade jäkligt roligt när vi växte upp.

Buffy Tiger och Jag
Näp, nu ska jag slå en drill innan sängdags. Det regnar så det blir bara en snabbrunda...
Over and out
/Panter the Black Cat