I morse åkte jag iväg och hämtade min "Bära-ved-hjälp" Daniel. Vi slet hela dagen med att lasta in ved i pannrummet. Vi fick inte in allt men mer än jag räknat med - mer än vad ryggen räknat med också ska sägas.
Men det gick som en dans. Daniel körde traktorn med flera lass och jag staplade i pannrummet.
Lite kvar men det fixar jag i morgon.

Nu har jag precis kommit in från att ha nattat hönorna. Fjäskade med lite maskrosblad så här innan natten och det uppskattades så pass.
Som vanligt satten jag mig en liten stund bland spånet och tittade på dem och snart så kom min lilla prinsessa och satte sig på mitt lår men nöjde sig med detta denna gång och hoppade inte upp på huvudet, vilket annars hör till ritualen. Men som sagt nöjde hon sig med att sitta på mitt lår en stund.
Sen var det precis som om en av hönorna gav en signal och vips så skulle alla upp på sittpinnarna inklusive tuppen, men han var så lat så han hoppade bara ett steg och burrade ihop sig på "hoppa-upp-pinnen". Det blev ett fasa väsen. Det begriper väl vem som helst att man inte bara kan sitta på "hoppa-upp-pinnen". Gisses vad tjuvnyp han fick men han satt kvar om än lite gingligt.
Två av hönorna beslutade sig för att bo i samma redesfack, det finns fyra att välja på men de skulle knöka i samma!

God natt!