Det är lika bra att erkänna det direkt, det kommer fram förr eller senare i alla fall. Förmodligen är det inte bara två vandrande tyska turister som kommer att tycka jag är lite ding i knoppen.

Jag har ju inte så många bra foton på mina hönor och det beror mer eller mindre på att det är så trångt i hönshuset så det är svårt att få med en eller flera hela hönor. Det blir lätt närbilder på rumpor, näbbar och fötter på grund av kort avstånd.
Jag har ju väntat på att de skulle ta sig ut i hönsgården där det finns lite mer yta så man kan öka avståndet men mina hönor är inte så förtjusta i att gå ut.
Visst går de ut men skyndar sig gärna in igen (allra helst om jag skulle råka ha en kamera i högsta hugg).

Här har tre stycken vågat sig ut men så...

...går man ju helst in igen!
Så vad gör man - Jo! Man går in i hönshuset och kasar ner lite bland spånet och bajset så man kan få lite justa bilder på något nyfikna hönor och en skeptisk tupp.
Precis som jag ligger där och skrockar med hönepönorna märker jag att det liksom blir lite mörkare inne i hönshuset och upptäcker till min fasa ett okänt ansikte som sticker in i genom dörren.
-Hello, sa mannen varpå det dök upp ytterligare ett ansikte tillhörande, även det, en okänd dam.
Nu är jag väldigt dålig på tyska men det brydde sig inte dessa två om för de pladdrade på men jag förstod i alla fall att de tyckte att vi bodde vackert.
Jag höll nickande med, halvliggande inne i spånet bland hönor och skit. De gick leende vidare och funderar väl på vad jag är för kocko människa som ligger inne hos hönorna.

En förvirrad tupp som inte vet hur han ska ta hand om sitt harem...

Blir det bra så här? Eller ska jag vända andra sidan till?

Till vänster den ljusaste av hönorna och bakom tupprumpan står prinsessan och ser förnärmad ut.

Det står i hönsboken som jag har fått låna att hönor inte gillar att det blåser i hålet där de ska gå ut. Jag tror inte att det är mina hönors problem, att det blåser - tvärtom verkar det som om de gillar att ligga i vinddraget. Här ligger det en höna som en propp i hålet och har ett span ut i hönsgården. Har jag den luckan stängd trängs de offtast vid den stora gallerdörren så de kan spana ut på gården.
I dag har de faktiskt varit så modiga så de har varit hela två meter utanför väggen och sprätt omkring lite bland gräsklippet som jag har slängt in.
Sen var det ju det här med äggen... De lyser fortfarande med sin frånvaro! Det blir säkert i helgen när vi inte är hemma och Martinssons ska se till dem... Men det må väl vara hänt då - bara de pluppar ut ett ägg eller två nå'n gång.