Det högra hörnet är fortfarande tryggheten men de har faktiskt börjat aklimatisera sig riktigt bra.
En utav de ljusare hönorna har till och med vågat sig upp på pinnarna. När jag kommer har de lärt sig att det förmodligen kommer något ätbart och skrockar lite försiktigt och tittar upp mot mig och sedan ner i mathon.
"Det är här det brukar serveras"
Och när jag satt hos dem en stund i dag kom en av de mellanfärgade hönorna fram och pickade mig på knät.
Tuppen har blivit lite tuffare men är fortfarande den som tar till flyckten när något okänt ljud hörs eller om en av hönorna får för sig att sträcka på sig lite och flaxar med vingarna.

Leo och Marrón fick lov att titta på hönorna i dag efter en rask promenad (med extremt närgångna flugor på köpet) så att de var lite utsjasade innan mötet.
Marrón fattade nog inte vad hon skulle titta på och var mer intresserad av den blå mattunnan.
Leo insåg ju vad det var och rullade förtjust upp svansen i en knorr över ryggen. Han har ju haft andra möten med hönor och tuppar och vet ju hur trevliga de kan vara men de här satt ju bara still i sitt högra hörne så han tappade snart intresset.