Nu har hönorna kommit och vi lämnar hönshusbygget och koncentrerar oss mer på hönorna.
Man kan säga att det kom överraskande med en tupp hem som inte var planerad. Men han hade kommit fel så jag fick honom - man undrar vad han annars hade för öde att vänta.
Men han är fin - kommer nog att bli fin.
Jo, i går hämtade jag och Ellinor hem de små liven och bokstavligen hällde ut dem i hönshuset. De ville inte lämna sin låda - nej, oh nej!
Väl ute samlades de i hönshusets högra hörne. Tätt, tätt samlade med tuppingen längst in. Där föredrog de att vara fram tills lunchtid idag. Det var då jag och Jonas började lägga takteglet på hönshuset och goda, smarriga små sniglar samlades in och som jag sedemera kastade in till hösgänget.
Man blev riktigt poppis en stund. Jag blev ivrig och när sniglarna tagit slut så gick jag på jakt efter andra små kryp. Hittade bland annat en stor svart skalbagge som jag kastade in och jojomensan, visade hönorna stort intresse för denna en stund men den lämnades kvar.
Men skam den som ger sig - jag provade med en ny skalbagge men även denne ratades.
Summa sumarum: Sniglar - MUMS! Skalbaggar - ICKE SA NICKE!

Team Agda med Tuppen!
(Den mörka i mitten)

Tuppen är lite blyg för han springer och gömmer sig bakom hönorna så fort man visar sig men det går nog över. Han är väl chockad, stackar'n. Han har väl funderat hela natten på hur han ska kunna reda ut tio hönor...

Marrón tyckter att de här hönorna (som hon ännu inte fått se) tar alldeles för mycket utrymme så hon pockade på uppmärksamheten och satte sig i en fällbar stol ute på altanen när vi åt mat.

Hörru husse pusse! Flytta mig närmare bordet så jag kan få titta lite på din tallrik, Tack!

Men fasiken - är det slut!
Du gluffsar minnsann i dig du!