Pingst med tillhörande konfirmation och nu föll turen på Daniel (Jonas systerson).
Allting utvecklar sig och anpassas till nutid, nu har man tillexempel bara en dag.
När jag konfirmerade mig hade man självaste konfirmationen på lördagen och så var det nattvarden på söndag. Vissa festade nog på lördagskvällen (men inte jag då) så man var lagon trött till mässan på söndagen.
Förstår att de ändrade på det...
Nu får alla ta nattvarden men jag vill minnas att det var vid konfirmationen som man fick ta nattvarden första gången. Men nu var det många små barn som var med sina föräldrar framme och fick ta nattvarden.
Sen det värsta av allt - man har skrivit om Fader Vår eller Herrens Bön. Jag tycker den gamla som jag lärde mig flyter mycket bättre.
Det var förmodligen därför den fastnade i min hjärna så fort för det flöt på när man läste den.
Nu är det helt omöjligt att läsa med även om man har texten framför näsan.

Den här versionen kan jag om jag så blir väkt mitt i natten:

Fader vår som är i himmelen
Helgat varde ditt namn
Tillkomme ditt rike
Ske din vilja, såsom i himmelen
så och på jorden
Vårt dagliga bröd giv oss i dag
och förlåt oss våra skulder
såsom vi och förlåta dem oss skyldiga äro
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss från ondo
Ty riket är ditt och makten och härligheten
i evighet
Amen

Så därså! Det är värre med Trosbekännelsen ska erkännas....

Men det var lätt att skratta när man faktiskt inte besökte konfirmationen i egenskap av förälder till en konfirmand.
Prästen spelade hela kyrkan ett spratt och vi som satt på läktaren och beskåda det från första parkett tyckte att det var riktigt roligt.
Det var vid delen som de kallar förhöret så stod prästen uppe i predikstolen och konstaterade att hennes konfirmander behövde hon ju inte förhöra om vad de lärt sig för hon visste ju att de kunde men däremot skulle hon förhöra konfirmandernas föräldrar. Det var ju ett tag sedan de hade konfirmerat sig så frågan var hur mycket de kom ihåg.
Plötsligt såg man alla ryggtavlor räta på sig och det det börjades skruvas och vridas i kyrkbänkarna under de sekunder innan prästen brast ut i skratt och sa att hon bara skojade.
Nej, i stället hade konfirmanderna en modevisning iklädda prästens olika kläder och så talade hon undertiden om vad de olika kläderna och färgerna stod för i kyrkan.
Kul.

Sen åt vi god mat och tårta! Så klart!