När jag hade varit och beställt mina tapeter idag så skulle jag handla lite mat men kände hungern komma smygande och alla som känner mig vet att jag blir livsfarlig om jag inte får mat inom kort så jag fikade en smörgås och kaffe på (låt oss säga) ett caffé.
På detta ställe har man lite sköna soffor, bord och TIDNINGAR. Jag tog mig en tidning ur högen, kanske inte en rakt igenom sann och ärlig tidning, ja, vad fasen. SKVALLERTIDNING - så vet de flesta vad jag menar.
Bläddrade och häpnade över en annons på en metallicfärgad sophink som man kunde köpa för kanonpriset 1.489:-.
Vem vill köpa en sophink för ETTUSENFYRAHUNDRAÅTTIONIO kronor?
Inte jag så jag bläddrade vidare till nästa uppslag. Där handlade det om "RobbinsonRobban". Minsann - hade inte han fått barn på nyårsdagen och kom dyngrak till förlossningen (stod det i tidningen). Suck!
På samma uppslag satt det en infälld bild på Marcus Hellner med texten "Lika som bär". SÄKERT

Jag kom nu att tänka på den där gngen när jag och Jonas kom först till en bilolycka. Fel! Bilolyckan kom till oss för att uttrycka det rätt.
Vi stod och rastade våran Dine på en parkering när en tjej kom körandes på vägen och av egentligen okänd anledning plötsligt bara voltade runt med bilen på vägen.
Det var på den tiden då våran mobiltelefon satt fast i bilen så Jonas ringde SOS och jag kutade fram till bilen som hade börjat brinna.
Helt plötsligt står det en kvinna brevid mig (barfota minns jag att hon var) som bodde precis brevid och vi hjälptes åt att dra ut tjejen som var medvetslös. När vi fått ut henne hade det kommit ytterligare en tjej som sa att hon inte kunde lyfta för hon hade precis tagit bort sitt gips från armen men allting löste sig och samtidigt som bilen poffade till och stod i full brand kom ambulans och brandkår.
Under tiden stod som sagt Jonas och pratade med räddningstjänst i sin fasta mobiltelefon.
Tjejen kördes medvetslös till sjukhuset och vi andra fick ge oss av hem. Jag blev stoppad av en polis som frågade hur det var med mig och jag unndrade varför men blev samtidigt påmind om enorm smärta i handflator och knän. Mina jeans hade två stora hål på knäna och handflatorna var sönderskrapade fulla med sten från vägen. Då mindes jag att jag hade kraschlandat på min färd mot bilen.
Polismannen rekommenderade mig att göra en besiktning på en vårdcentral vilket jag också gjorde. Men det var ju bara skrapsår som sved.
Efter en vecka blev jag uppringd av ett försäkringsbolag som betalade ut en belöning för att jag hade gjort en insatts samt att jag blev ersatt för mina byxor. Jag kommer ihåg att jag nästan skämmdes för jag ville ju inte ha något. Jag var nöjd att veta att hon klarade sig med hjärnskakning och tre stygn i pannan samt att hunden som varit med henne hade kommit till rätta (den sprang sin kos innan jag ens uppfattat att den var med).

Sen kommer vi till det som stör mig mest av allt.
Efter någon månad bev jag uppringd av en veckotidning som ville sammanföra mig med olyckstjejen samt de två andra som var med. Reporten sa att han ville skriva en artikel om oss och göra det till en "Tjejgrej".
Jag protesterade högljutt och sa att Jonas var med och han är av det manliga könet. Det var mycket dividerande fram och tillbaka men sen så gav han med sig och sa att Jonas skulle komma med.
Vilket han gjorde under mötet. Vi talade all om våra roller i händelsen.
Jag blev fullständingt skitförbannad när jag läste artikeln i tidningen (som jag fick köpa!) och läser att reportern har gjort det till just en "Tjejgrej"!
Jag vill inte påstå att han ljög i sin artikel men han förskönade sanningen ganska brutalt.

Tillbaka - fick besök...
Vad jag skulle sluta med minns jag inte riktigt men jag kanske inte köper innehållet i alla tidningar rakt av efter detta.
Så om "RobbinsonRobban" kom dyngrak till förlossningen kanske man i alla fall ska ta med en nypa salt.