Alla som kommer hem till oss vet att skafferit av kakor eller överhuvudtaget dopp till kaffet är ganska skralt. Men nu har man ju konstant ägg hemma så nu kan man ju inte skylla på det längre.
Mamma är förutseende nog att ta med sig kaka om hon vill bli bjuden på kaffe i Sofielund.
Hur som haver så var det ruskigt ruggigt i fredags så jag beslöt mig för att tända lite i järnspisen och varför då inte slänga ihop en sockerkaka.
Det är inget man bara säger - det blir bättre sockerkaka i en järnspis - så är det bara. Det går hyggligt fort att få upp värmen och det tar endast tjugo minuter att baka sockerkakan färdig i en vedeldad ugn.
Vispillivisp!
Färdigt gyllenbrun
Motsatsen till fredag så har dagen i dag varit riktigt solig men höstligt frisk. Jag ägnade förmiddagen till att leta efter möblemang till vårat äntligen klara vardagsrum. Konstaterade att man kan få sex hyggligt sköna fötöljer i skin för samma pris som en hyggligt bekväm divansoffa i tyg.
Vi håller ännu på och velar om vi ska ha tillbaka TV:n till vardagsrummet eller om vi bara ska ha det som, vad kallar man det nu då? - Sällskapsrum!
Matbordet används endast två gånger om året och det inträffar ju då när jag och Jonas fyller år och har bjudit släkten. Kanske någon jul då och då men annars sitter vi bara i köket.
Leo tyckte att det var skönt att vila lite i sin egengrävda grop i det höga gräset nere i trädgården.
Här ligger han och myser...
...men så kommer det en kanonkula farande bakifrån...
...i form av en Marrón.
Kom igen nurrå, brorsan! Jaga mig då!
Nähä, säger Leo och ligger kvar som om ingenting har hänt.
Nedrans tråkmåns! Då går jag och lägger mig i skuggan då!
Tung Suck!